Janne E • Det regnar inte- a råjner. Orsamål

Rättvikare • Om ni vill höra rolig och bra musik på rättviksmål kan man lyssna på Lohman och Hagman. Två rättvikspojkar som sjunger på rättviksmål. Det finns att lyssna på Spotify.
Nästa gång ni håller på med ved passar låten. ”All å mä vöd” 👍flera låtar finns.

Anna • Tyvärr pratar jag inte dialekt längre, pratade äppelbomål med mormor och morfar, men de är inte i livet längre. Mina föräldrar valde att bara prata svenska med mig och min bror pga hur de behandlades i skolan då de själva pratade dialekt. Men det slinker ur någon ibland ändå, och det är kul att lyssna på andra dom pratar dialekter, då jag förstår de flesta dialekter i västerdalarna. Min pappa hoppar obehindrat mellan olika dialekter, malungs- och äppelbomål och nån värmländsk variant (farmor och farfars sida). Tycker det borde vara obligatorisk i skolan att åtminstone berätta om och lära ut enkla meningar på den lokala dialekten. Finns ju många som säkert skulle ställa upp och komma och prata på skolor. Intressant också att olika byar kan ha samma ord men med helt olika betydelser, tex i, som betyder både jag och ni.

Fro Mâlung • Hä va rolä te hôr fôlk fro Väni talô. Ä e int lätt te hal liv i dôm gammôl språtsa då ve hal på ô flött runt yvyallt. Sjôlv talô i Mâlungsmål mä barna men då dôm e ôppväxt på anä hal sô ar dôm int lärt säg te talô fasst dôm begrip.

Ä finns ju mang orl sôm e lite aläs mot rästn å landä men i töttsi endå ä e ä jer att ve säj "stsorta ass Johan" ô "stsortsiln in Lisa" sôm e ä bästa.

sandalwood • Dialekter är fantastiska dom ska vi vara rädda om och bevara. Jag har väldigt blandad dialekt både från Hälsingland, Dalarna och mina 20 år i Stockholm. Är jag på lite surt humör åker omedelbart Sthlm in varför kan jag inte svara på det bara blir så . I övrigt är det en blandning mellan alla tre.

Min mamma kom från Gästrikland och när vi flyttade till en by i Dalarna var hon på något samkväm hade en väninna med sig och så kommer en söt liten flicka och går varpå mamma sa vilken behändig liten flicka och folk började stirra på henne hon förstod inte alls varför men det visade sig på orten att behändig användes i negativ klang så även ordet händig i Gästrikland så frågan är om dom hörde behändig eller händig men mamma använde aldrig det ordet igen på den orten hon ville berömma den lilla flickan och så blev det så fel det där talade hon ofta om under sin livstid så det satte sig tydligen 😂

Elin • Jag älskar dialekter men eftersom jag flyttade till sthlm när jag var runt 20 så var det bara att ändra sitt tal. Dialekt ansågs bonnigt och man gick dumma kommentarer.
Men när jag träffar släktingar så är det underbart eftersom dialekt säger så mycket mer än vanliga ord och det känns gott inuti. Det är kulturen där man just nu bor eller kommer från som dialekter berättar något om, det är platser som fått dialekterna namn, det är gammelsvenska som har betydelser som är svåra att få fram annars. Dialekt gör språket rikare. Man förstår andra språk bättre.
Svt och tv överhuvudtaget kör ju oftast någon slags stokholmsrikssvenska. Sociala medier. Och det är ju tyvärr den många barn växer upp med även om man kommer från någon annanstans.
Och nu pratar många unga svengelska kanske för att de har för lite egna svenska ord eller att engelska är coolt.
Så språkrikedomen och kunskapen i det egna språket och kulturen försvinner sakta men säkert.
Där jag bor nu talas endel dialekt men den försvinner mer och mer. Skolan arbetar ju bort dialekterna istället för att se rikedomen de bär med sig.

Oliver • Mina kollegor här i Göteborg ser på mig som om jag kommer från ett annat land när jag råkar försäga mig på uppländska, "telefonen rang" "jag klöpp pappret" etc etc, är ju lagom kul när orden är särskilt fula

Några ord • Är inte från Dalarna men hela landet är ju fyllt med dialekter som håller på att försvinna. I skolan fick vi inte prata dialekt men skulle lära oss danska och norska. Min dialekt på pappas sida var en blandning av svenska gammelsvenska norska och samiska.
Vi slutade prata så mycket dialekt hemma eftersom pappa flyttade endel i jobbet och behövde bli förstådd. Likaså vi andra.
Men vissa ord i dialekter i Sverige kan man kul nog ta igen i både isländska norska danska och engelska. Så vi hör ihop..
Språket endel haft som tex finns i 1917 års översättning av bibeln hjälper en när man läser romanska språk. Typ "vore"
Sedan gillade jag när de satte något före namnen

Som " en Tage" " a Karin" olika för man och kvinna

Här är några ord
Seka sig
Ids int
Hörvess
Görmut
Fotspönnan
He dä bårde anörja

kommer norr ifrån, gick skola i söder (västergötland) • Jag har gått skola i södra sverige, bland "sörlänningar", som gjort att stora delar av min ursprungliga dialekt inte är helt naturlig. Jag har ändå tack vare en lärare jag hade i lågstadiet som kom från samma "dialekt område" och far min som pratade ett riktigt språk (dvs. dialekt) hemma.

Precis som det finns undervisning i minoritetsspråk, borde det finnas dialekt undervisning. Eftersom en hel del ord kan vara gammal svenska som inte används längre men fyller ett unikt syfte i en dialekt, samt att ord kan ha helt olika betydelse beroende på vilken dialekt det handlar om.

Ett ord med olika betydelse som exempel är ordet; "grina" som kan betyda gråta eller skratta(eller le stort och därmed visa glädje om/över någon/någon).

Ett ord som är "vanligt" i norrländska mål är ordet "gatt", som kommer från det svenska ordet "gitta", där "gatt" betyder "vara tvungen, måste".

Skolan har i alla tider vare sig det har varit medvetet eller inte, "försvenskat" alla svenskar där det ansetts, ha ett talspråk, som kunnat ses som "fulmål" eller "bonnspråk". Tyvärr görs detta idag genom exponering via skolan som gör att det blir väldigt svårt att motstå som barn, om man ens märker av det, vilket innebär att när det inte finns litteratur eller undervisning i dialekter gör det väldigt svårt att lära sig som barn/vuxen.

Om en int' lär se i skola' elle' himme, då ha' en bäre se sjålv om en anse' att en gatt lär' se!

Om en inte lär sig i skolan eller hemma, då har en bara sig själv om man anser att en måste lära sig!

Tvåspråkig • Vi var tvåspråkiga i familjen. Med pappa dalskade vi med mamma, som kom från Stockholm , svenskade vi. Vi var tre barn i familjen och sinsemellan oss barn dalskade vi. När alla i familjen var samlad växlade vi mellan svenska och dalska, beroendes på vem vi pratade med. Mamma förstod dalska men pratade svenska.
Jag är 90 år och idag är jag bosatt i Falun. Jag har kusiner som bor i Långlet som också är min hemby. Vi pratar några gånger per år med varandra
Och dessa samtal är för mig så viktiga. De väcker minnen från min barndom.